Om kärleken till smärtan

24 Jan 2014

Även om ja vet att varje pass uppe i ”labbet” tillsammans med MIA kommer innebära någon typ av smärta så ser jag ändå fram emot det. Känslan när man är klar och har genomfört ett bra pass är obeskrivlig. Tror det är den sjuka kärleken till smärtan som får många elitidrottare att fortsätta. Man gillar på något sätt att det gör ont och man känner sig i det närmsta odödlig då man klarar av hårda pass och uppsatta mål. Dagens pass med MIA var fyllt med den där sköna smärtan. Ja kan ibland komma på mig själv med att sitta och stirra tomt på MIA i flera minuter innan ja tar mig an ångesten och kliver ombord. När musiken dånar genom högtalarna, pendeln sätts i gungning och motståndet kommer känns det som att man befinner sig i en annan dimension!  Man kan försöka förmedla känslan till andra men på samma sätt som att jag har svårt att förstå det roliga med en del aktiviteter, lika svårt är det att förklara kärleken till smärtan. Se nu till att njuta av träningen och ha en trevlig helg kära bloggläsare!