En blogg om tidningar, cykling och träning i största allmänhet

Daniel
Evaldsson

Världens bästa cykling?

10 Apr 2016

Just nu är redaktionen för våra tidningar utspridda i Europa. Anton och Jeppman är i Belgien för att prova Meridas nya Scultura-modell och kika lite närmare på när proffsen far fram över kullerstenen mellan Paris och Roubaix. Tyvärr får de inte heja fram några svenska cyklister, men jag gissar att de tycker det är en rätt kul dag på jobbet ändå.

Jag tycker lite synd om proffscyklisterna där i Belgien som tvingas fara fram över kullerstenen. Har belgarna så risig ekonomi att de inte har råd att asfaltera vägarna? 😉

Själv spenderade jag hela gårdagen med att ta mig från Växjö till Kalamata, längst söderut på det grekiska fastlandet. Här ska jag spendera några dagar tillsammans med ett härligt gäng från Ride of Hope Europe. Enligt vår ciceron Kristos så bjuder det här området på världens bästa cykling. Nämnde jag att Kristos är grek?

Om en halvtimme sticker vi ut på den första turen så får vi se om han har rätt, eller om det bara är en vanlig grekisk beskrivning av något som bara är bra.

Utsikten från balkondörren på hotellet är om inte världsklass så med beröm godkänd.

IMG_5009

Med mig i resväskan har jag också med en del spännande prylar som ska testas. Bland annat en hel trave med solglasögon som ska få bekänna färg. Resultatet av det testet kommer du kunna läsa i nummer 5 av Svenska Cycling Plus som kommer i maj, eller här på webben.

IMG_5004

Jag har också fått med en riktigt spännande pryl. Fungerar den så bra som det utlovas så kan det mycket väl bli startskottet på det största som hänt konditionsträningen sedan intervallen uppfanns. Mer information om den kommer senare i veckan.

Just nu är redaktionen för våra tidningar utspridda i Europa. Anton och Jeppman är i Belgien för att prova Meridas nya Scultura-modell och kika lite närmare på när proffsen far fram över kullerstenen mellan Paris och Roubaix. Tyvärr får de inte heja fram några svenska cyklister, men jag gissar att de tycker det är en rätt kul dag på jobbet ändå.

Jag tycker lite synd om proffscyklisterna där i Belgien som tvingas fara fram över kullerstenen. Har belgarna så risig ekonomi att de inte har råd att asfaltera vägarna? 😉

Själv spenderade jag hela gårdagen med att ta mig från Växjö till Kalamata, längst söderut på det grekiska fastlandet. Här ska jag spendera några dagar tillsammans med ett härligt gäng från Ride of Hope Europe. Enligt vår ciceron Kristos så bjuder det här området på världens bästa cykling. Nämnde jag att Kristos är grek?

Om en halvtimme sticker vi ut på den första turen så får vi se om han har rätt, eller om det bara är en vanlig grekisk beskrivning av något som bara är bra.

Utsikten från balkondörren på hotellet är om inte världsklass så med beröm godkänd.

IMG_5009

Med mig i resväskan har jag också med en del spännande prylar som ska testas. Bland annat en hel trave med solglasögon som ska få bekänna färg. Resultatet av det testet kommer du kunna läsa i nummer 5 av Svenska Cycling Plus som kommer i maj, eller här på webben.

IMG_5004

Jag har också fått med en riktigt spännande pryl. Fungerar den så bra som det utlovas så kan det mycket väl bli startskottet på det största som hänt konditionsträningen sedan intervallen uppfanns. Mer information om den kommer senare i veckan.

Första dagen är över

18 Mar 2016

Första dagen på Sweden Bike Expo börjar närma sig sitt slut. Det har varit en lång men fantastiskt rolig dag. Klockan ringde redan 04.45 för att hinna med flyget från Växjö till Bromma och sedan kryssning genom Stockholms lokaltrafik ner till Älvsjö och Svenska mässan.

DSC_0128Väl på plats fixades de sista detaljerna i vår monter till och tillsammans laddade vi upp inför öppningen klockan 12.00. Vi hade packat 100 goodiebags som vi skulle dela ut till de första besökarna och stod redo innanför kassorna. Döm av vår förvåning när kassarna försvann i ett rasande tempo och bara 4,5 minut efter att första person hade passerat kassan var våra påsar slut. Ett minst sagt roligt problem. Så inför morgondagen har vi laddat upp med 500 kassar som vi packade innan vi lämnade mässan för kvällen. Så kom i tid så får du en liten överraskning.

Annars har dagen flutit på ungefär enligt förväntningarna. Betydligt mer besökare under fredagen än det varit tidigare mässor, vilket ger en indikation på att de förändringar vi gjort (flytt till våren och till Älvsjö) verkar vara rätt väg att gå. Men några faktiska slutsatser kan vi inte dra innan helgen är över.

Själv har jag i alla fall haft tid att prata med en hel del besökare och utställare. Det är alltid lika kul att höra vad folk tycker om våra produkter och får tips och idéer (vissa bättre, andra galnare), på vad man kan hitta på.

Enda smolket i bägaren är väl att min förkylning som mest handlat om snuva den sista veckan börjar sätta sig i halsen och jag är mycket tveksam till att jag kommer kunna prata överhuvudtaget om ett par dagar. Så vill du prata med mig är det kanske säkrast att du dyker upp tidigt imorgon J

Imorgon börjar jag för övrigt tidigt med ett fotouppdrag, vinnarna i mässans och Trimtex tävling ska ut och cykla en sväng med Roberto Vacchi och Thor Hushovd och självklart ska detta förevigas.

Det lär bli en lång dag imorgon också, så nu är det lika bra att tacka för sig.

Imorgon hoppas jag kunna återkomma med lite höjdpunkter från mässan. Till dess rekommenderar jag att ni kikar på Jeppmans bilder från dagen.

Vi ses väl i morgon?!

Första dagen på Sweden Bike Expo börjar närma sig sitt slut. Det har varit en lång men fantastiskt rolig dag. Klockan ringde redan 04.45 för att hinna med flyget från Växjö till Bromma och sedan kryssning genom Stockholms lokaltrafik ner till Älvsjö och Svenska mässan.

DSC_0128Väl på plats fixades de sista detaljerna i vår monter till och tillsammans laddade vi upp inför öppningen klockan 12.00. Vi hade packat 100 goodiebags som vi skulle dela ut till de första besökarna och stod redo innanför kassorna. Döm av vår förvåning när kassarna försvann i ett rasande tempo och bara 4,5 minut efter att första person hade passerat kassan var våra påsar slut. Ett minst sagt roligt problem. Så inför morgondagen har vi laddat upp med 500 kassar som vi packade innan vi lämnade mässan för kvällen. Så kom i tid så får du en liten överraskning.

Annars har dagen flutit på ungefär enligt förväntningarna. Betydligt mer besökare under fredagen än det varit tidigare mässor, vilket ger en indikation på att de förändringar vi gjort (flytt till våren och till Älvsjö) verkar vara rätt väg att gå. Men några faktiska slutsatser kan vi inte dra innan helgen är över.

Själv har jag i alla fall haft tid att prata med en hel del besökare och utställare. Det är alltid lika kul att höra vad folk tycker om våra produkter och får tips och idéer (vissa bättre, andra galnare), på vad man kan hitta på.

Enda smolket i bägaren är väl att min förkylning som mest handlat om snuva den sista veckan börjar sätta sig i halsen och jag är mycket tveksam till att jag kommer kunna prata överhuvudtaget om ett par dagar. Så vill du prata med mig är det kanske säkrast att du dyker upp tidigt imorgon J

Imorgon börjar jag för övrigt tidigt med ett fotouppdrag, vinnarna i mässans och Trimtex tävling ska ut och cykla en sväng med Roberto Vacchi och Thor Hushovd och självklart ska detta förevigas.

Det lär bli en lång dag imorgon också, så nu är det lika bra att tacka för sig.

Imorgon hoppas jag kunna återkomma med lite höjdpunkter från mässan. Till dess rekommenderar jag att ni kikar på Jeppmans bilder från dagen.

Vi ses väl i morgon?!

Totalt slutkörd

20 Jan 2016
Även om jag kanske inte var fullt så här kall kändes det som det...
Även om jag kanske inte var fullt så här kall kändes det som det…

Gårdagens träningspass bjöd på en inte allt för trevlig överraskning. Körde löpintervaller i stege med 4 x (3-2-1 minut) och en minuts vila genomgående. Ett inte allt för tufft pass, även om det både var halt och bitvis en decimeter lössnö.

Efter passet kändes allt bra. Drack, stretchade, duschade och värmde upp mig lite i bastun innan jag åkte hem. Väl hemma fick jag ett telefonsamtal så det dröjde ytterligare en kvart innan jag kunde börja fixa lite mat. Men innan dess började det kännas obehagligt i kroppen. Det började i benen som kändes allt mer trötta och stumma. Sedan började magen krångla och jag fick avbryta samtalet för att springa på toaletten. När det var avklarat kom frossan och jag kröp ihop framför brasan i ett desperat försök att få lite värme. Lyckades få sambon att värma på lite fryst pytt-i-panna och steka ett par ägg, som intogs med skakande händer och konstant frossa, trots mindre än 20 cm till brasan…

Efter någon halvtimme blev kroppen något bättre och frossan lugnade ner sig, men huvudet dunkade och kroppen var fortsatt matt, så det blev tidig sänggång där problemen fortsatte.

Vakande redan runt midnatt och svettades som en… ja, jag vet inte vad som svettas mycket, men blött var det… Det fortsatte sedan i ett par timmar och det kändes som att jag badade i svett. Till slut sov jag i alla fall några timmar innan det var dags att gå upp och köra till jobbet.

Nu ett knappt dygn senare känner jag inte av något annorlunda, men jag har aldrig under alla mina år med träning upplevt att jag fått feber av träning, men någon gång ska ju vara den första…

För övrigt börjar nästa nummer av Allt om MTB snart bli klart och i nästa vecka skickar vi det till tryckeriet, och någon vecka in i februari dimper den ner i brevlådan hos er som prenumererar medan ni som köper lösnummer får vänta ytterligare någon dag. Kan avslöja att jag idag gjort en lång intervju med en svensk Europamästare som du kan läsa mer om i det numret, dessutom har Henrik kollat vad du får extra när du hoppar mellan prisklasserna på din nästa MTB. Självklart bjuds det också på massor av träningstips.

Vi ses!

 

Även om jag kanske inte var fullt så här kall kändes det som det...
Även om jag kanske inte var fullt så här kall kändes det som det…

Gårdagens träningspass bjöd på en inte allt för trevlig överraskning. Körde löpintervaller i stege med 4 x (3-2-1 minut) och en minuts vila genomgående. Ett inte allt för tufft pass, även om det både var halt och bitvis en decimeter lössnö.

Efter passet kändes allt bra. Drack, stretchade, duschade och värmde upp mig lite i bastun innan jag åkte hem. Väl hemma fick jag ett telefonsamtal så det dröjde ytterligare en kvart innan jag kunde börja fixa lite mat. Men innan dess började det kännas obehagligt i kroppen. Det började i benen som kändes allt mer trötta och stumma. Sedan började magen krångla och jag fick avbryta samtalet för att springa på toaletten. När det var avklarat kom frossan och jag kröp ihop framför brasan i ett desperat försök att få lite värme. Lyckades få sambon att värma på lite fryst pytt-i-panna och steka ett par ägg, som intogs med skakande händer och konstant frossa, trots mindre än 20 cm till brasan…

Efter någon halvtimme blev kroppen något bättre och frossan lugnade ner sig, men huvudet dunkade och kroppen var fortsatt matt, så det blev tidig sänggång där problemen fortsatte.

Vakande redan runt midnatt och svettades som en… ja, jag vet inte vad som svettas mycket, men blött var det… Det fortsatte sedan i ett par timmar och det kändes som att jag badade i svett. Till slut sov jag i alla fall några timmar innan det var dags att gå upp och köra till jobbet.

Nu ett knappt dygn senare känner jag inte av något annorlunda, men jag har aldrig under alla mina år med träning upplevt att jag fått feber av träning, men någon gång ska ju vara den första…

För övrigt börjar nästa nummer av Allt om MTB snart bli klart och i nästa vecka skickar vi det till tryckeriet, och någon vecka in i februari dimper den ner i brevlådan hos er som prenumererar medan ni som köper lösnummer får vänta ytterligare någon dag. Kan avslöja att jag idag gjort en lång intervju med en svensk Europamästare som du kan läsa mer om i det numret, dessutom har Henrik kollat vad du får extra när du hoppar mellan prisklasserna på din nästa MTB. Självklart bjuds det också på massor av träningstips.

Vi ses!

 

Dubbel (h)julfest

18 Dec 2015

Det lackar som bekant mot jul och vi på redaktionen har full upp just nu med slutförandet av nästa nummer av Sv Cycling Plus som kommer i butik i mitten av januari. Även om det är några veckor kvar till dess, så hade både vi och personalen på tryckeriet tänkt att ha lite ledigt över jul- och nyårshelgerna, så därför kommer vi att slutföra den redan i början av nästa vecka… Jag kan redan nu avslöja att det som vanligt blir ett spännande nummer med massor av bra tips inför vinterträningen.

Just nu förbereder vi också två stora (h)julfester. Den första är redan ikväll när vi med viss nervositet ska inte julbordet på Julgalan här i Växjö. Efter alla de skriverier om mer eller mindre katastrofala galor runt om i landet, hoppas vi verkligen att inte samma sak ska hända även i Växjö. Personligen kommer jag ladda upp som jag brukar. Ett träningspass, en stund i bastun med några kollegor och sedan bär det av till föreställningen.

Den andra stora hjulfesten som vi planerar inför är Sweden Bike Expo. Till dess är det idag exakt tre månader (18-20 mars), men tiden går som bekant fort när man har roligt, och för att allt ska klaffa, från biljettförsäljning och föreläsare till kvällsaktiviteter och montertävlingar krävs det att man börjar planera i tid.

Nu vill jag önska er alla en trevlig helg, så hoppas jag att jag i nästa vecka kan avslöja lite mer om nästa nummer…

Det lackar som bekant mot jul och vi på redaktionen har full upp just nu med slutförandet av nästa nummer av Sv Cycling Plus som kommer i butik i mitten av januari. Även om det är några veckor kvar till dess, så hade både vi och personalen på tryckeriet tänkt att ha lite ledigt över jul- och nyårshelgerna, så därför kommer vi att slutföra den redan i början av nästa vecka… Jag kan redan nu avslöja att det som vanligt blir ett spännande nummer med massor av bra tips inför vinterträningen.

Just nu förbereder vi också två stora (h)julfester. Den första är redan ikväll när vi med viss nervositet ska inte julbordet på Julgalan här i Växjö. Efter alla de skriverier om mer eller mindre katastrofala galor runt om i landet, hoppas vi verkligen att inte samma sak ska hända även i Växjö. Personligen kommer jag ladda upp som jag brukar. Ett träningspass, en stund i bastun med några kollegor och sedan bär det av till föreställningen.

Den andra stora hjulfesten som vi planerar inför är Sweden Bike Expo. Till dess är det idag exakt tre månader (18-20 mars), men tiden går som bekant fort när man har roligt, och för att allt ska klaffa, från biljettförsäljning och föreläsare till kvällsaktiviteter och montertävlingar krävs det att man börjar planera i tid.

Nu vill jag önska er alla en trevlig helg, så hoppas jag att jag i nästa vecka kan avslöja lite mer om nästa nummer…

Grymma kosttillskott

30 Sep 2015

Förra veckan berättade jag om några skräckexempel på kosttillskott som vi fått till redaktionen. Du kan läsa om dem här.

Men det är inte bara skumma saker som dimper ner i brevlådan, det kommer några riktiga godbitar också.

En favorit som jag gillat i många år är Vitargo och deras Carboloader. Detta vita pulver som påstås vara alla uthållighetsidrottares måste. Kolhydratsuppladdningens vara eller icke vara ha ju ifrågasatts ett flertal gånger sedan Kalmarföretaget Energikakan tog fram sin första version av Vitargopulvret. Personligen är jag tveksam till om man behöver kolhydratsladda något specifikt, utan anser bara att det räcker långt med att äta en fullvärdig kost de sista dagarna inför ett långt lopp, samtidigt som man drar ner lite grann på träningen. Men varför gillar jag då Vitargo?

Jag tycker nämligen att det är den återhämtningsdryck som fungerat absolut bäst för mig. ”Vänta lite”, tänker du säkert, ”Vitargo Carboloader är ju för uppladdning, inte återhämtning!” Det må så vara, men min personliga favorit är 5-8 dl mjölk, en näve isbitar, en apelsin och cirka 1 dl Vitargo Carboloader-pulver. Rakt ner i blendern, kör några sekunder och vips har du fått en grym milkshake, som smakar ljuvligt och förvandlar ett par sega ben till rena raketerna dagen därpå. Att däremot blanda pulvret med vatten enligt instruktionerna fungerar inte alls för mig, det är mer vätskedrivande än en halv back lättöl.

Min andra favorit är också ett svensk företag som ligger bakom, nämligen Paleo Nordic i Åre. Där har en kille vid namn Micke Raittila tagit fram en kaka enligt Raw-normer som han kallar för Paleo Crunch. Inga tillsatser så långt ögat når, bara rena naturprodukter vilket innebär kanongod smak och massor med energi och andra nyttigheter. Mitt självklara val i ryggfickan på de längre passen där jag behöver fylla på med extra energi utöver det jag har i flaskan. Ibland slinker det även ner en bar som mellanmål bara för att den är så god, men med nästan 200 kcal per bar gäller det att inte smaska för mycket i onödan.

Vi avslutar med en tredje produkt eller rättare sagt leverantör som jag hittade först i våras. Även denna är utvecklad i Sverige, närmare bestämt i Halmstad. Där har företaget Umara Sports gett sig in på den minst sagt välfyllda marknaden av sportdrycker. Umaras utgångspunkt har hela tiden varit att ta fram sportdrycker som utgår ifrån de senaste forskningsresultaten, och undvika onödiga tillsatser. Umara har tagit fram två olika drycker, Intend som du bör inta sista timmen/timmarna inför start, samt Sport som är en dryck som du ska dricka under själva loppet. Vad som ingår i de respektive dryckerna finns väl dokumenterat på deras hemsida tillsammans med noggranna förklaringar till vad respektive ämne gör i kroppen, allt verifierat med källhänvisningar och länkar till de olika studierna som ligger till grund för att man valt just det ämnet, ett riktigt föredöme. Vill du grotta ner dig ordentligt i den senaste forskningen inom sportdrycker, så är deras hemsida en perfekt utgångspunkt.

Utöver att jag gillar smaken, innehållet och vad det gör med kroppen måste jag också berömma Umara för att man gjort en koncentrerad produkt. När man hos många andra pulver måste hälla i flera skopor, ofta långt mer än 1 dl pulver till 0,5-1 liter vatten, räcker det med en skopa (0,5 dl) till en sats.

Förra veckan berättade jag om några skräckexempel på kosttillskott som vi fått till redaktionen. Du kan läsa om dem här.

Men det är inte bara skumma saker som dimper ner i brevlådan, det kommer några riktiga godbitar också.

En favorit som jag gillat i många år är Vitargo och deras Carboloader. Detta vita pulver som påstås vara alla uthållighetsidrottares måste. Kolhydratsuppladdningens vara eller icke vara ha ju ifrågasatts ett flertal gånger sedan Kalmarföretaget Energikakan tog fram sin första version av Vitargopulvret. Personligen är jag tveksam till om man behöver kolhydratsladda något specifikt, utan anser bara att det räcker långt med att äta en fullvärdig kost de sista dagarna inför ett långt lopp, samtidigt som man drar ner lite grann på träningen. Men varför gillar jag då Vitargo?

Jag tycker nämligen att det är den återhämtningsdryck som fungerat absolut bäst för mig. ”Vänta lite”, tänker du säkert, ”Vitargo Carboloader är ju för uppladdning, inte återhämtning!” Det må så vara, men min personliga favorit är 5-8 dl mjölk, en näve isbitar, en apelsin och cirka 1 dl Vitargo Carboloader-pulver. Rakt ner i blendern, kör några sekunder och vips har du fått en grym milkshake, som smakar ljuvligt och förvandlar ett par sega ben till rena raketerna dagen därpå. Att däremot blanda pulvret med vatten enligt instruktionerna fungerar inte alls för mig, det är mer vätskedrivande än en halv back lättöl.

Min andra favorit är också ett svensk företag som ligger bakom, nämligen Paleo Nordic i Åre. Där har en kille vid namn Micke Raittila tagit fram en kaka enligt Raw-normer som han kallar för Paleo Crunch. Inga tillsatser så långt ögat når, bara rena naturprodukter vilket innebär kanongod smak och massor med energi och andra nyttigheter. Mitt självklara val i ryggfickan på de längre passen där jag behöver fylla på med extra energi utöver det jag har i flaskan. Ibland slinker det även ner en bar som mellanmål bara för att den är så god, men med nästan 200 kcal per bar gäller det att inte smaska för mycket i onödan.

Vi avslutar med en tredje produkt eller rättare sagt leverantör som jag hittade först i våras. Även denna är utvecklad i Sverige, närmare bestämt i Halmstad. Där har företaget Umara Sports gett sig in på den minst sagt välfyllda marknaden av sportdrycker. Umaras utgångspunkt har hela tiden varit att ta fram sportdrycker som utgår ifrån de senaste forskningsresultaten, och undvika onödiga tillsatser. Umara har tagit fram två olika drycker, Intend som du bör inta sista timmen/timmarna inför start, samt Sport som är en dryck som du ska dricka under själva loppet. Vad som ingår i de respektive dryckerna finns väl dokumenterat på deras hemsida tillsammans med noggranna förklaringar till vad respektive ämne gör i kroppen, allt verifierat med källhänvisningar och länkar till de olika studierna som ligger till grund för att man valt just det ämnet, ett riktigt föredöme. Vill du grotta ner dig ordentligt i den senaste forskningen inom sportdrycker, så är deras hemsida en perfekt utgångspunkt.

Utöver att jag gillar smaken, innehållet och vad det gör med kroppen måste jag också berömma Umara för att man gjort en koncentrerad produkt. När man hos många andra pulver måste hälla i flera skopor, ofta långt mer än 1 dl pulver till 0,5-1 liter vatten, räcker det med en skopa (0,5 dl) till en sats.

Men håll huvudet stilla…

24 Sep 2015
not_aero

Har de senaste dagarna följt tempoloppen från VM mer eller mindre intensivt, och självklart imponeras man av farterna, cyklarna och prestationerna. Men det finns en sak som jag hänger upp mig på – slarvet med aeropositonen. Här har man lagt ner miljoner dollar på att utveckla en cykel som ska vara så aero att luften knappt märker att den passerar. Man har lagt ner timmar och tusenlappar på tid i vindtunnlar och labb för att hitta den optimala aeropositionen på cykeln. Det har till och med gott så långt att strumporna och skoöverdragen går upp exakt så långt på benet som det är tillåtet för att materialet i strumporna är halare mot luften än huden. Som krona på verket har man en hjälm som får alla utom tävlingscyklister att undra om det är en ovanligt stor papegoja från Amazonas som har fått sätta livet till. Så långt är allt ok för mig. Att fila på marginalerna är en del av elitidrotten.

Det som sedan händer är det som får mig att börja fundera. Här har man optimerat vart enda gram på cykeln för att bli maximalt aero, och vad händer sedan när cyklisten börjar bli trött, vilket är en ganska självklar del av ett tempolopp?

not_aeroJo, hen viker ner huvudet och stirrar ner på styrstammen i någon sorts försök att hitta extra energi där. Men vad händer då med jättenäbben i nacken? Den reser sig som en gigantisk horn och plötsligt ökar cyklistens frontalarea med i sammanhanget hur mycket som helst. Frontalarea som ingenjörerna ägnat veckor åt att kapa bort enstaka kvadratcentimeter på ökar plötsligt cyklisten själv med kvadratdecimeter…

Den enda slutsatsen jag kan dra av det, är att antingen är jakten på den optimala aerodynamiken bara ett marknadsföringstrick, eller så fokuserar cyklisterna på fel saker. För ska vi vara helt krassa, om man har förutsättningarna för att träna så pass mycket att man klara att framföra en cykel över 50 km på en timme borde man också ha förutsättningarna för att klara hålla huvudet stilla under lika lång tid, i alla fall om aero är så viktigt som man vill få oss att tro.

Nedan är ett exempel på italienare Maloris spurt från igår som räckte till ett silver, 9 sekunder från guldet…

Har de senaste dagarna följt tempoloppen från VM mer eller mindre intensivt, och självklart imponeras man av farterna, cyklarna och prestationerna. Men det finns en sak som jag hänger upp mig på – slarvet med aeropositonen. Här har man lagt ner miljoner dollar på att utveckla en cykel som ska vara så aero att luften knappt märker att den passerar. Man har lagt ner timmar och tusenlappar på tid i vindtunnlar och labb för att hitta den optimala aeropositionen på cykeln. Det har till och med gott så långt att strumporna och skoöverdragen går upp exakt så långt på benet som det är tillåtet för att materialet i strumporna är halare mot luften än huden. Som krona på verket har man en hjälm som får alla utom tävlingscyklister att undra om det är en ovanligt stor papegoja från Amazonas som har fått sätta livet till. Så långt är allt ok för mig. Att fila på marginalerna är en del av elitidrotten.

Det som sedan händer är det som får mig att börja fundera. Här har man optimerat vart enda gram på cykeln för att bli maximalt aero, och vad händer sedan när cyklisten börjar bli trött, vilket är en ganska självklar del av ett tempolopp?

not_aeroJo, hen viker ner huvudet och stirrar ner på styrstammen i någon sorts försök att hitta extra energi där. Men vad händer då med jättenäbben i nacken? Den reser sig som en gigantisk horn och plötsligt ökar cyklistens frontalarea med i sammanhanget hur mycket som helst. Frontalarea som ingenjörerna ägnat veckor åt att kapa bort enstaka kvadratcentimeter på ökar plötsligt cyklisten själv med kvadratdecimeter…

Den enda slutsatsen jag kan dra av det, är att antingen är jakten på den optimala aerodynamiken bara ett marknadsföringstrick, eller så fokuserar cyklisterna på fel saker. För ska vi vara helt krassa, om man har förutsättningarna för att träna så pass mycket att man klara att framföra en cykel över 50 km på en timme borde man också ha förutsättningarna för att klara hålla huvudet stilla under lika lång tid, i alla fall om aero är så viktigt som man vill få oss att tro.

Nedan är ett exempel på italienare Maloris spurt från igår som räckte till ett silver, 9 sekunder från guldet…

Underliga kosttillskott

18 Sep 2015
Kosttillskott

Varje vecka får vi något eller några varuprover på nya kosttillskott till redaktionen. Några är riktigt bra, men en del av det som kommer undrar vi om man suttit på utvecklingsavdelningen och funderat ”vi hittar på något som vi kan lura så många som möjligt med”.

Gymfolket verkar vara extra enkla att få till att köpa i princip vad som helst, skriver man bara att det finns protein i produkten så verkar det mesta gå igenom.

Ett skräckexempel var en dryck som jag tyvärr inte minns namnet på, men den hade ett literpris på över 50 kronor och innehöll i princip samma sak som ett glas chokladmjölk utspätt med vatten. Så när som på att i chokladmjölken fick du lite extra vitaminer och mineralämnen på köpet. Förpackningen öppnades aldrig och efter någon månad, fortfarande inom ”bäst-före-tiden” så hörde man hur en stor klump hade bildats inne i flaskan. Oaptitligt var bara förnamnet.

De senaste veckorna har vi fått två intressanta produkter. Den första är en ny kexbar som stort och tydligt på förpackningen förkunnar att man sänkt sockerhalten med 80%, och istället sötat den med Stevia. Det låter ju bra för den som är lite orolig för sin vikt. Vad som dock inte framgår är att man ersatt sockret med fett. Jämfört med en klassisk Cloetta Kexchoklad som per 100 gram (förpackningen är dock oftast mindre) bjuder på 498 kcal och 61 gram kolhydrater varav 43 gram är sockerarter så får vi med denna sockerreducerade variant 570 kcal och 47 gram kolhydrater, men endast 7,8 gram socker. Betydligt mindre socker alltså, men energimängden är nästan 15% högre. Tillhör du de som tror att om man bara minskar på sockret så kan man stoppa i sig vad som helst utan att gå upp i vikt så är ju det en god nyhet, men för oss som vet att det är den totala energin som du stoppar i dig som är boven i viktdramat så är det ju rent förkastligt. Jag behöver väl knappast tillägga att båda alternativen ovan är så kallade tomma kalorier. Inte en vitamin eller mineral så långt ögat når.

Till steviakexbarens fördel skall dock sägas att man bytt ut den omstridda palmoljan (av miljöskäl) och ersatt den med kokosolja. Man har också tagit bort det mesta av fruktosen som är den sockerart som snabbast når ut i blodet och påverkar blodsockret snabbast.

Den andra produkten som jag vill ta upp har vi inte ens fått prova, den har vi endast fått pressinformation om ännu. Troligen har den inte nått den svenska marknaden ännu, och vi hoppas att den inte heller gör det. Produkten kallas för ”Voke Tab” och är en liten tablett som påstås vara ”ett smidigt extra energitillskott som du kan ta när som helst under dagen”. Det intressanta med tabletten (som är utvecklad i USA) är att den bara innehåller 2 kcal, ungefär lika mycket energi som du förbränner under 3-5 sekunder av hård cykling. Inte mycket till extra energitillskott alltså. När vi konfronterar tillverkaren med dessa uppgifter får vi förklarat för oss att energi kan betyda mer än bara energi (där ser man). De anser att energi också kan innefatta ”förbättrad mental fokus” och ”pigghet”. Enligt de definitioner på energi som jag har fått lära mig så ingick inte dessa begrepp. Men vill du köpa en lite tuggbar tablett som innehåller lite grönt te, koffein samt körsbärsextract samt troligen ett flertal ospecificerade ingredienser som gör dig lite bättre mental fokuserad så kan säkert Voke Tab vara ett bra alternativ. Jag avstår gärna.

Inom kort ska jag skriva ett motsvarande inlägg med ett par riktigt guldkorn som också kommit in till redaktionen och som vi gärna har med oss i både ryggfickan och i flaskan på våra träningsturer.

 

Varje vecka får vi något eller några varuprover på nya kosttillskott till redaktionen. Några är riktigt bra, men en del av det som kommer undrar vi om man suttit på utvecklingsavdelningen och funderat ”vi hittar på något som vi kan lura så många som möjligt med”.

Gymfolket verkar vara extra enkla att få till att köpa i princip vad som helst, skriver man bara att det finns protein i produkten så verkar det mesta gå igenom.

Ett skräckexempel var en dryck som jag tyvärr inte minns namnet på, men den hade ett literpris på över 50 kronor och innehöll i princip samma sak som ett glas chokladmjölk utspätt med vatten. Så när som på att i chokladmjölken fick du lite extra vitaminer och mineralämnen på köpet. Förpackningen öppnades aldrig och efter någon månad, fortfarande inom ”bäst-före-tiden” så hörde man hur en stor klump hade bildats inne i flaskan. Oaptitligt var bara förnamnet.

De senaste veckorna har vi fått två intressanta produkter. Den första är en ny kexbar som stort och tydligt på förpackningen förkunnar att man sänkt sockerhalten med 80%, och istället sötat den med Stevia. Det låter ju bra för den som är lite orolig för sin vikt. Vad som dock inte framgår är att man ersatt sockret med fett. Jämfört med en klassisk Cloetta Kexchoklad som per 100 gram (förpackningen är dock oftast mindre) bjuder på 498 kcal och 61 gram kolhydrater varav 43 gram är sockerarter så får vi med denna sockerreducerade variant 570 kcal och 47 gram kolhydrater, men endast 7,8 gram socker. Betydligt mindre socker alltså, men energimängden är nästan 15% högre. Tillhör du de som tror att om man bara minskar på sockret så kan man stoppa i sig vad som helst utan att gå upp i vikt så är ju det en god nyhet, men för oss som vet att det är den totala energin som du stoppar i dig som är boven i viktdramat så är det ju rent förkastligt. Jag behöver väl knappast tillägga att båda alternativen ovan är så kallade tomma kalorier. Inte en vitamin eller mineral så långt ögat når.

Till steviakexbarens fördel skall dock sägas att man bytt ut den omstridda palmoljan (av miljöskäl) och ersatt den med kokosolja. Man har också tagit bort det mesta av fruktosen som är den sockerart som snabbast når ut i blodet och påverkar blodsockret snabbast.

Den andra produkten som jag vill ta upp har vi inte ens fått prova, den har vi endast fått pressinformation om ännu. Troligen har den inte nått den svenska marknaden ännu, och vi hoppas att den inte heller gör det. Produkten kallas för ”Voke Tab” och är en liten tablett som påstås vara ”ett smidigt extra energitillskott som du kan ta när som helst under dagen”. Det intressanta med tabletten (som är utvecklad i USA) är att den bara innehåller 2 kcal, ungefär lika mycket energi som du förbränner under 3-5 sekunder av hård cykling. Inte mycket till extra energitillskott alltså. När vi konfronterar tillverkaren med dessa uppgifter får vi förklarat för oss att energi kan betyda mer än bara energi (där ser man). De anser att energi också kan innefatta ”förbättrad mental fokus” och ”pigghet”. Enligt de definitioner på energi som jag har fått lära mig så ingick inte dessa begrepp. Men vill du köpa en lite tuggbar tablett som innehåller lite grönt te, koffein samt körsbärsextract samt troligen ett flertal ospecificerade ingredienser som gör dig lite bättre mental fokuserad så kan säkert Voke Tab vara ett bra alternativ. Jag avstår gärna.

Inom kort ska jag skriva ett motsvarande inlägg med ett par riktigt guldkorn som också kommit in till redaktionen och som vi gärna har med oss i både ryggfickan och i flaskan på våra träningsturer.

 

Göteborgs snabbaste banan

25 Maj 2015

 

En bra förklädnad är den bästa dopingen. Dessutom både tillåten och rolig!
En bra förklädnad är den bästa dopingen. Dessutom både tillåten och rolig!

I lördags var det dags för det 36 Göteborgsvarvet, en löpartävling som vuxit sig allt större under de senaste åren och har i omgångar sedan tidigt 90-tal kunnat kalla sig för Världens största halvmarathon. Men varför skriver jag om en löpartävling på en cykelblogg. Helt enkelt därför att det har varit tradition i mitt liv sedan 26 år tillbaka att springa nämnda tävling. Sedan jag som 13 åring 1990 (då fanns det ingen åldersgräns som det gör idag) gjorde mitt första Göteborgsvarv på lite drygt två timmar har jag varje år i maj haft nöjet att delta i denna folkfest.

Tiderna har varierat med en rekordnotering på 1.23.13, men dessa tider är det nog bara att inse att jag aldrig kommer att nå igen. Efter att jag firade ett personligt 25-års-jubilieum förra året sa jag att ”nu får det vara slut”. Men när platserna började fyllas på i höstas och det ryktades om att Varvet började bli fullt betalades ändå anmälningsavgiften in. Men i år bestämde jag mig för att inte fokusera på prestationen, utan istället njuta av de hundratusentals åskådarna och den härliga stämningen. Efter en hel del letande efter lämplig kostymering under vintern föll till slut valet på en vacker banankonstym i finaste kinesisk polyester. Det skulle visa sig bli ett toppval!

21 km jubel, hejarop och applåderande publik kan få de tröttaste ben att vilja springa lite till och lite till och lite till… dagen blev helt enkelt precis så rolig som jag hade hoppats på, och tiden 1:33:45 får väl räknas som fullt godkänd. Lite udda accessoarer som väcker publiken vid liv är den bästa och fullt tillåtna dopingen.

Idag, ett par dagar senare, kan jag konstatera att det känns i låren att det var ett tag sedan jag sprang 21 km på asfalt senast, närmare bestämt ett år sedan… Inför nästa års bananutmaning får jag nog fundera på om det inte är läge att träna löpning på asfalt i alla fall ett par gånger innan, frågan är om det känns lika kul att springa runt i banandräkt på Växjös vägar en onsdag i april som det är att göra det längs Göteborgsvarvet en utvald lördag i maj?

Nu återstår att försöka hitta en lösning på hur jag ska kunna cykla Cykelvasan i samma utmundering…

Men först ska jag åka ner till Albstadt till helgen för att köra ett motionslopp på MTB där och kolla på när våra duktiga svenska cyklister kör i världscupen.

 

 

 

En bra förklädnad är den bästa dopingen. Dessutom både tillåten och rolig!
En bra förklädnad är den bästa dopingen. Dessutom både tillåten och rolig!

I lördags var det dags för det 36 Göteborgsvarvet, en löpartävling som vuxit sig allt större under de senaste åren och har i omgångar sedan tidigt 90-tal kunnat kalla sig för Världens största halvmarathon. Men varför skriver jag om en löpartävling på en cykelblogg. Helt enkelt därför att det har varit tradition i mitt liv sedan 26 år tillbaka att springa nämnda tävling. Sedan jag som 13 åring 1990 (då fanns det ingen åldersgräns som det gör idag) gjorde mitt första Göteborgsvarv på lite drygt två timmar har jag varje år i maj haft nöjet att delta i denna folkfest.

Tiderna har varierat med en rekordnotering på 1.23.13, men dessa tider är det nog bara att inse att jag aldrig kommer att nå igen. Efter att jag firade ett personligt 25-års-jubilieum förra året sa jag att ”nu får det vara slut”. Men när platserna började fyllas på i höstas och det ryktades om att Varvet började bli fullt betalades ändå anmälningsavgiften in. Men i år bestämde jag mig för att inte fokusera på prestationen, utan istället njuta av de hundratusentals åskådarna och den härliga stämningen. Efter en hel del letande efter lämplig kostymering under vintern föll till slut valet på en vacker banankonstym i finaste kinesisk polyester. Det skulle visa sig bli ett toppval!

21 km jubel, hejarop och applåderande publik kan få de tröttaste ben att vilja springa lite till och lite till och lite till… dagen blev helt enkelt precis så rolig som jag hade hoppats på, och tiden 1:33:45 får väl räknas som fullt godkänd. Lite udda accessoarer som väcker publiken vid liv är den bästa och fullt tillåtna dopingen.

Idag, ett par dagar senare, kan jag konstatera att det känns i låren att det var ett tag sedan jag sprang 21 km på asfalt senast, närmare bestämt ett år sedan… Inför nästa års bananutmaning får jag nog fundera på om det inte är läge att träna löpning på asfalt i alla fall ett par gånger innan, frågan är om det känns lika kul att springa runt i banandräkt på Växjös vägar en onsdag i april som det är att göra det längs Göteborgsvarvet en utvald lördag i maj?

Nu återstår att försöka hitta en lösning på hur jag ska kunna cykla Cykelvasan i samma utmundering…

Men först ska jag åka ner till Albstadt till helgen för att köra ett motionslopp på MTB där och kolla på när våra duktiga svenska cyklister kör i världscupen.

 

 

Cup-DNF blev fotofinish

21 Maj 2015

Lokalt här i Växjö körs varje år en träningsserie i MTB kallad Bros-MTB-cup, och igår var det dags för den andra ”deltävlingen” och en knapp mil öster som stan bjöds det upp till en teknisk och rolig bana som verkligen satte de tekniska kunskaperna och orken på prov.

Jag har kört i området ett par gånger tidigare så jag visste ungefär vad som väntade, men den senaste veckans myckna regnande gjorde banan än mer svårkört med såväl hala stenhällar som tunga lerpartier med insprängda stenar som ibland gömde sig under lervällingen och bjöd på överraskande slag mot både fram och bakhjul.

Jag började med att värma upp med en tur hemifrån upp till tävlingsområdet, en sträcka på dryga halvmilen och kände att benen inte var de piggaste jag haft. Men när starten väl gick kom jag iväg bra ungefär i mitten av klungan och inledningsslingan gick kanon. Ut på det andra varvet tappar jag framhjulsfästet i ett lårhål och lägger mig över en stensamling. Är snabbt uppe igen och kör vidare, men när det är dags för en teknisk stigning och jag lägger i de största kuggarna jag hittar i min kassett tvärlåser sig vevpartiet. Springande tar jag mig upp för backen till en liten åker där jag konstatera att kedjan fastnat mellan innersta drevet och hjulet. Med lite våld och svordomar får jag loss den igen och kan trampa vidare. Nu ligger jag troligen sist, med en bra lucka fram till nästa cyklist. Ensam och utan stress går det riktigt bra över de tekniska partierna och mot slutet av varvet är jag nästan ikapp en grupp av cyklister när det smäller till igen, och vevpartiet är lika låst igen. Samma sak, samma svordomar (kanske med någon variation) och den här gången tar det ännu längre tid att få loss den väl inkilade kedjan. När samma sak upprepar sig en tredje gång kastar jag in handsken och promenerar upp till starten och kastar cykeln i ett buskage och utrustar mig med kameran istället och får till några bilder i blandad kvalitet.

Jag bjuder på dessa istället för en längre utläggning om vilka konsekvenser en sten mot växelföraren kan få…

 

Bildgalleriet hittar du på http://www.cyclingplus.se/chefredaktoren/

Lokalt här i Växjö körs varje år en träningsserie i MTB kallad Bros-MTB-cup, och igår var det dags för den andra ”deltävlingen” och en knapp mil öster som stan bjöds det upp till en teknisk och rolig bana som verkligen satte de tekniska kunskaperna och orken på prov.

Jag har kört i området ett par gånger tidigare så jag visste ungefär vad som väntade, men den senaste veckans myckna regnande gjorde banan än mer svårkört med såväl hala stenhällar som tunga lerpartier med insprängda stenar som ibland gömde sig under lervällingen och bjöd på överraskande slag mot både fram och bakhjul.

Jag började med att värma upp med en tur hemifrån upp till tävlingsområdet, en sträcka på dryga halvmilen och kände att benen inte var de piggaste jag haft. Men när starten väl gick kom jag iväg bra ungefär i mitten av klungan och inledningsslingan gick kanon. Ut på det andra varvet tappar jag framhjulsfästet i ett lårhål och lägger mig över en stensamling. Är snabbt uppe igen och kör vidare, men när det är dags för en teknisk stigning och jag lägger i de största kuggarna jag hittar i min kassett tvärlåser sig vevpartiet. Springande tar jag mig upp för backen till en liten åker där jag konstatera att kedjan fastnat mellan innersta drevet och hjulet. Med lite våld och svordomar får jag loss den igen och kan trampa vidare. Nu ligger jag troligen sist, med en bra lucka fram till nästa cyklist. Ensam och utan stress går det riktigt bra över de tekniska partierna och mot slutet av varvet är jag nästan ikapp en grupp av cyklister när det smäller till igen, och vevpartiet är lika låst igen. Samma sak, samma svordomar (kanske med någon variation) och den här gången tar det ännu längre tid att få loss den väl inkilade kedjan. När samma sak upprepar sig en tredje gång kastar jag in handsken och promenerar upp till starten och kastar cykeln i ett buskage och utrustar mig med kameran istället och får till några bilder i blandad kvalitet.

Jag bjuder på dessa istället för en längre utläggning om vilka konsekvenser en sten mot växelföraren kan få…

 

Bildgalleriet hittar du på http://www.cyclingplus.se/chefredaktoren/

Voltarenknarkaren

18 Mar 2015
Hur farligt är det egentligen att äta Voltaren och träna samtidigt?
Hur farligt är det egentligen att äta Voltaren och träna samtidigt?

Jag har lyckats dra på mig en inflammation precis under knät. Jag misstänker att det är IT-bandets nedre fäste som spökar. Smärtan sitter lite för lågt för att vara löparknä, men på de bilder av knät som jag tittat på så verkar det inte kunna vara så mycket annat än just IT-bandets fäste som finns där. Så nu blir det stretching och foamrollermassage några dagar för att förhoppningsvis bli av med problemet. För att dämpa den här typen av inflammationer brukar jag även ta några Voltaren-tabletter som jag tycker ger väldigt bra effekt på att dämpa just inflammationer i muskler (träningsvärk), leder och senfästen. Tyvärr var mina tabletter slut, så på vägen hem från kontoret svängde jag inom Apoteket. Iklädd mina pendlarkläder, det vill säga bibs, tight vindjacka, hjälm och orangefärgade glasögon travar jag in i butiken, plockar självsäkert upp det vitorangea paketet och går bort till kassan.

Där möts jag av en dam som verkligen går in för sitt jobb att informera om riskerna med de produkter som de säljer. Det är inte långt borta att jag inte får köpa mitt paket med de små effektiva tabletterna. Hon inleder med att konstatera att ”Du kör för hårt, det är därför du behöver de här!”. Det följs upp med en lång utläggning om hur skadligt det är för mitt hjärta att käka smärtstillande och träna samtidigt och jag får lova att endast promenera och ta djupa andetag i den friska luften så länge jag använder innehållet i min lilla ask.

Nu tillhör jag inte längre de som käkar smärtstillande för att kunna träna (det har dock funnits tillfällen då detta har hänt), men att cykla 10 km till jobbet, trots att jag inlett dagen med en Voltaren tror jag inte kommer att ta död på mig den här gången heller. Men det väckte helt klart en tanke i mitt huvud om hur farligt det egentligen är att knapra smärtstillande och anstränga sig samtidigt. Ska man tro många av de elitidrottare som man hört (och gjort) intervjuer med så känns det som mer regel än undantag att det är så det fungerar på toppnivå…

Jag får nog försöka hitta någon expert på området (dock inte min apotekstant) och prata lite mer om det här. Förhoppningsvis utmynnar det kanske i en artikel i ett kommande nummer.

Hur farligt är det egentligen att äta Voltaren och träna samtidigt?
Hur farligt är det egentligen att äta Voltaren och träna samtidigt?

Jag har lyckats dra på mig en inflammation precis under knät. Jag misstänker att det är IT-bandets nedre fäste som spökar. Smärtan sitter lite för lågt för att vara löparknä, men på de bilder av knät som jag tittat på så verkar det inte kunna vara så mycket annat än just IT-bandets fäste som finns där. Så nu blir det stretching och foamrollermassage några dagar för att förhoppningsvis bli av med problemet. För att dämpa den här typen av inflammationer brukar jag även ta några Voltaren-tabletter som jag tycker ger väldigt bra effekt på att dämpa just inflammationer i muskler (träningsvärk), leder och senfästen. Tyvärr var mina tabletter slut, så på vägen hem från kontoret svängde jag inom Apoteket. Iklädd mina pendlarkläder, det vill säga bibs, tight vindjacka, hjälm och orangefärgade glasögon travar jag in i butiken, plockar självsäkert upp det vitorangea paketet och går bort till kassan.

Där möts jag av en dam som verkligen går in för sitt jobb att informera om riskerna med de produkter som de säljer. Det är inte långt borta att jag inte får köpa mitt paket med de små effektiva tabletterna. Hon inleder med att konstatera att ”Du kör för hårt, det är därför du behöver de här!”. Det följs upp med en lång utläggning om hur skadligt det är för mitt hjärta att käka smärtstillande och träna samtidigt och jag får lova att endast promenera och ta djupa andetag i den friska luften så länge jag använder innehållet i min lilla ask.

Nu tillhör jag inte längre de som käkar smärtstillande för att kunna träna (det har dock funnits tillfällen då detta har hänt), men att cykla 10 km till jobbet, trots att jag inlett dagen med en Voltaren tror jag inte kommer att ta död på mig den här gången heller. Men det väckte helt klart en tanke i mitt huvud om hur farligt det egentligen är att knapra smärtstillande och anstränga sig samtidigt. Ska man tro många av de elitidrottare som man hört (och gjort) intervjuer med så känns det som mer regel än undantag att det är så det fungerar på toppnivå…

Jag får nog försöka hitta någon expert på området (dock inte min apotekstant) och prata lite mer om det här. Förhoppningsvis utmynnar det kanske i en artikel i ett kommande nummer.