Cykelns ursprung – långt ifrån ett tävlingsredskap

9 Feb 2015

ccc

Cykelns ursprung – långt ifrån ett tävlingsredskap

Cykelkonstens utveckling har inte direkt tagit en spikrak linje från A till B i fråga om att användas för motion och tävling. Inte heller var det, som man lätt kan tro, med syftet att transportera sig snabbare som de första cyklarna skapades. När väl utvecklingen tog fart på allvar och nådde modern tid insåg dock snart många fördelen med cykeln även som motions- och tävlingsredskap.

Det första riktiga embryot till cykeln skapades i slutet av 1700-talet då den franske greven Comte Mede de Sivrac konstruerade ”snabblöparen”. Denna uppfinning bestod till största delen av trä och fungerade ungefär som en sparkcykel där man satt och tog fart med fötterna för att löpa med det hela framåt. Styre var det inte tu tal om, för att svänga fick man istället luta sig i sidled för att kunna vika av i alla fall lite.

Styret kom en bit in på 1800-talet då baron Karl Freiherr Drais von Sauerbronn vidareutvecklade snabblöparen så att man åtminstone skulle kunna svänga ordentligt. Tekniken med att ta sig fram sparkandes likt familjen Flinta var dock fortfarande det som gällde.

Baron Freiherrs vidareutveckling, som i England fick namnen Hobby horse och Dandy horse, slog igenom runt 1818 och blev då en modefluga för rika. Med andra ord var det i uppvisningssyfte och mer som överklassleksak än för något annat som denna tidiga cykel användes.

Vi spolar fram ett antal år till 1861 då fransmannen Michaux monterade vevarmar och pedaler på framhjulet. Ett försök till detta hade även gjorts 22 år tidigare, men den gången resulterade det bland annat i att mannen som försökte använda sig av det, skotten Kirkpatrick MacMillan, blev historiens första bötfällda cyklist då han råkat köra omkull ett barn.

Några år senare hade man fortfarande inte börjat fundera på kedjor utan fokuserade istället på hjulens storlek för att kunna öka cykelns effektivitet. Framhjulet, där pedalerna fortsatt var placerade, ökade till med dagens mått mätt smått skrattretande proportioner. Konstruktionen som många känner igen, med ett enormt framhjul och ett betydligt mindre bakhjul, allmänt benämnd i Sverige under det simpla namnet ”höghjulingen”, började serietillverkas i England 1870. Man hade nu också infört ekrar i hjulen och det officiella namnet på den första serietillverkade höghjulingen var ”Ariel”.

Efter många års experimenterande med olika typer av den osäkra höghjulingen (olycksrisken var stor på grund av instabiliteten då man oftast satt högt upp till följd av de enorma framhjulen) presenterades 1885 vad som benämns som den första moderna cykeln. Britten John Kemp Starley hade nu med sin Rover II skapat en cykel som hade kedjedrift med olika storlek på kedjehjul och krans, vilket innebar att man inte längre behövde de stora hjul som höghjulingarna krävde. Olycksrisken minskade och den så kallade säkerhetscykeln var född.

Efter detta började man förfina cykeln på allvar och se fördelarna med den som transportmedel allt mer i takt med att hastighet, bekvämlighet och säkerhet utvecklades. Cykelindustrin gick emot en enorm expansion och i Sverige var industrin i sin fullaste kraft mellan 1930-1960.

Sammanfattningsvis har vi idag kommit en rejäl bit ifrån snabblöparen, både rent tekniskt och designmässigt såväl som gällande användningsområde. Det som en gång bara var en plojgrej och modefluga för rika och sedan övergick till ett transportmedel blev sedan även en stor industri ur hälso- och tävlingssynpunkt. Det är svårt att idag tänka sig seriösa sportspel som cykeltävlingar med snabblöpare eller höghjulingar utan att få ett leende på läpparna, men man ska inte förakta dessa tidiga inventioner som tagit oss dit vi är och gett oss glädjen av att kunna nyttja dagens cykel. Vi har många att tacka på den historiska cykelvägen.