Intervju med mig själv

30 Mar 2015
Thumbnail for 74644
Ett föredöme i cykelbrännesammanhang

Tävlingssäsongen är på ingång och alla undrar hur formen är, så även jag. Därför tog jag ett snack med mig själv för att reda ut hur tankarna går inför tävlingspremiären.

Först och främst – hur kom du på idén att intervjua dig själv?

Jag ska inte ta åt mig äran av det utan det var faktiskt herr Chefredaktör som kom med det förslaget, och efter en stunds funderande fick jag lite feeling och nappade.

Okej, det känns lite schizofrent, men det får stå för dig. Så, vad har du för mål med säsongen?

Eftersom 2014, sportsligt sett, inte var någon höjdare har jag dragit ner lite på min ambitionsnivå. Förra året jagade jag en individuell JVM-medalj, i år är jag mest ute efter en riktigt skarp cykelbränna Alltså inte standard tre-timmar-i-sol-utan-solkräm-bränna utan mer ett precisionsverk, som tar hundratals mil med samma tröjärmslängd och solkskyddsfaktor 50 att bygga upp. Om man kollar i ett svepelektronmikroskop ska inte ett enda joniserad atom ligga fel. Sen vill jag såklart få ihop så många kilometer som möjligt på Strava för att kunna skryta på redaktionen, därför har det bara blivit ett enda pass inomhus sen nyår.

Paradoxalt nog har denna sänkning av ambitionsnivå resulterat i en ganska ansenlig ökning av träningsmängd. Typ sådär 104 % i mars månad jämfört med förra året om man ska vara exakt. Jag har hört talas om något som heter 10 %-regeln, som bygger på att man ska öka sin träning med 10 procent varje år. Jag tänkte se om det funkar att tolka den logaritmiskt, och eftersom detta är andra året jag tränar cykel mer eller mindre på riktigt bör ju träningen ökas med 10^2=100 %.

Ett föredöme i cykelbrännesammanhang

Vad tror du om din premiär i landsvägssammanhang (Östgötaloppet 12/4, red:s anm.), har du något där att göra?

Nja, jag har ju blivit avhängd på i princip vartenda fartpass på racer sedan solen kom fram för några veckor sen, och med mina segel till racerhjul lär jag antingen blåsa ner i diket eller rakt in i någon annan cyklist. Dessutom har inte min ultratighta Hymertröja i storlek italiensk small hunnit komma, fladdret från mediumtröjan kommer säkert sinka mig 2-3 watt.

Känner jag mig själv rätt kommer tävlingsscenariot ser ut såhär: Jag värmer upp galet seriöst och är väldigt koncentrerad inför start, sådär så att jag får permanenta rynkor i pannan. Väl på startlinjen tänker jag att ”jag är här för att se och lära, nu lägger jag mig på hjul, tar så lite vind som möjligt och ser till att bara hänga med”. Ungefär 32 sekunder in i loppet kommer jag spurta allt vad jag har för att komma med i en utbrytargrupp, där jag kommer vara den klart svagaste och vara allmänt urusel på att ligga på rulle. Efter uppskattningsvis 12 minuter är jag full av mjölksyra och droppar bak till klungan där jag sliter mig fast, äter och dricker konstant fram tills det kommer en fartökning varpå jag får kramp och tvingas bryta. Mitt hopp att inte komma sist står till vädret, är det bara tillräckligt dåligt kanske någon hoppar av före mig.

Vi har hört rykten om att du siktats i Vidingsjö iklädd baggy-shorts och löst sittande tröja. Stämmer det?

Det är tyvärr ingenting jag kan kommentera innan jag fått respons på mitt regelförslag att införa godkännande av otighta kläder vid cykling med över 120 mm slaglängd.


Inte i Vidingsjö

Om en dryg månad är det dags för världscupen i MTBO i Ungern, dit du är uttagen. Hur går dina tankar kring det?

Jag tvekade faktiskt först på om jag skulle åka eller inte. När jag drar på mig landslagströjan vill jag prestera till hundra procent, och det är inte alltid orienteringsförbundet ger de förutsättningarna. I de sammanhangen är jag ganska kompromisslös. Kanske lite löjligt eftersom jag är ganska långt efter de bästa, men sån är jag. Så efter att jag bestämt mig för att följa med har jag helt gått in för det. Jag planerade till exempel träningen och vad jag ska göra alla 42 dagar fram till tävlingarna (OBS! Sant!). Terrängen ser ut att bli ordentligt kuperad, så för att komma väl förberedd kommer jag lägga ett par dagar på de få ställen söder om Östgötaslätten som bjuder på liknande höjdskillnader – Ryssberget, Degeberga, Söderåsen och Hallandsåsen.

Efter O-Ringen för ett år sen var du ganska nere, det sägs att du knappt tränade alls på ett par månader. Är du verkligen i slag att göra ”comeback”?

Jo det stämmer, de tre månaderna efter O-Ringen och världscupen i Skåne mäktade jag bara med ungefär 12-13 h per månad. Men mycket tack vare mitt bollplank och evige vise man Anders tycker jag att jag har lyckats hitta tillbaka, och låtit det ta sin tid. Vi la upp en plan för vintern och den har jag sedan kunnat följa, mycket bättre än vad jag tror någon av oss kunnat hoppas på. Till att börja med, fram till nyår ungefär, tränade jag nästan alla pass ensam för att själv kunna styra intensiteten. Det allra första jag gjorde var att träna så ofta som möjligt för att få rutin på hög träningsfrekvens. Därefter har jag ökat mängd och intensitet sakta men säkert till där jag är idag, och nu tycker jag att det jag för ett halvårsen tränade per månad är detsamma som en lugn vecka. De sista utvecklingsstegen har jag CK Hymer att tacka för, de har lärt mig hur man tränar cykel som en cyklist och inte som en orienterare.

Bra luftinsug
Bra luftinsug

Det låter ju lovande, finns det risk att du blir landsvägsfrälst på heltid nu? Vilka är dina ambitioner?

Jag älskar ju cykling i alla dess former (utom möjligen trial som jag antagligen är urkass på) så det finns nog ingen risk eller chans att jag blir kvar på vägen för alltid. Denna säsong kommer jag köra allt från landsväg och långlopp till MTBO så när året är slut kanske jag har en mer klar bild av vad jag kommer pyssla med framöver. Eftersom jag egentligen inte är en tävlingsmänniska hade det vara kul att bli tillräckligt bra på landsväg för att kunna hjälpa laget till framgånger i elitklassen. För egen del har jag inga direkta placeringsambitioner. MTBO är en annan femma, där finns inget lag att jobba för utan där är det min perfektionism som driver mig – jag vill göra varje vägval så bra det bara går. I det perfekta loppet missas det inte en enda sekund samtidigt som jag lyckas ta ut kroppen till 100 %, och dit har jag en bit kvar. Om jag når dit eller inte beror både på mig själv och vilka förutsättningar som ges.

Okeej… Från det ena till det andra, din flickvän tycker att du spanar in Marcus Jansson för mycket på rockgympan och är orolig för vad ni egentligen hittar på när ni sticker ut i ösregn och är borta i fem timmar. Några kommentarer?

Nej.

Då var det nog inte så mycket mer, tack för en trevlig pratstund!

Tack själv!

Fem snabba

Cykelkeps eller mössa

Svart eller vitt

Nespresso eller espresso

Parmesan eller hushållsost

Kaffe latte eller litta kaffe

På väg mot nya fikaäventyr med pojkarna i vitt
På väg mot nya fikaäventyr med pojkarna i vitt

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.