DNF, DSQ och DNS

12 Maj 2015

Exakt en månad har passerat sen tävlingspremiären, men har jag fått något vettigt gjort?

Vi kan ju börja med Östgötaloppet. Blev sjuk en vecka innan start och stängde ute mig ur världen för att hinna bli frisk. Lyckades med det och formen kändes hygglig på uppvärmningen. En halvtimme in i loppet smäller det till i en kurva och jag hoppas för allt smör i Småland att det inte var mitt bakdäck. Det känns lite svampigt från bakhjulet men intalar mig själv att jag bara är nojig, tills jag rullar på fälgen en kilometer senare med DNF skrivet i pannan.

På’t igen fyra dagar senare, denna gång MTBO-Camp i Danmark. Det är egentligen bara ett läger med träningstävlingar, men jag brukar gå in lite extra för två av dem. Den första, långdistansen, går riktigt bra och jag är bara drygt fyra minuter efter regerande världsmästaren imål. Tills jag får reda på att en stämpel inte tagit eftersom Emits touch free-system är allt annat än pålitligt. DSQ med andra ord. Medeldistansen dagen efter gick väl inte riktigt lika bra, men då stannade jag å andra sidan och kramade varenda enhet eftersom touch free på norska uppenbarligen betyder att man måste röra kontrollen.

Tempopinnar på linjehoj ser ju egentligen för jävligt ut, men nöden har ingen lag och dessutom kan den där Valentin Baat fota ganska bra - www.baatphoto.com
Tempopinnar på linjehoj ser ju egentligen för jävligt ut, men nöden har ingen lag och dessutom kan den där Valentin Baat fota ganska bra – www.baatphoto.com

Efter lägret i Danmark hann jag vara hemma nästan en hel skolvecka (!) innan jag åkte med Hymergänget till Skoghall utanför Karlstad för att köra Hammarö 3-dagars. Eftersom jag emellanåt är ganska fördomsfull av mig har jag alltid tänkt mig Karlstad som ett slags Lesjöfors deluxe, men det fick jag äta upp eftersom det var ganska fint. Prologen och tempot trampade jag igenom på ett sätt så att man fick utföra lite detektivarbete för att hitta mig i resultatlistan, men de satte desto större spår i mina ben. På GPt körde jag som en kratta, åkte jojo i klungan hela vägen och slösade ordentligt med energi, men lyckades på något sätt vingla in som bästa Hymerit på 14e-plats. Så långt hade det nästan gått för bra, 3 starter och 3 målgångar, men det hela ordnade upp sig på linjeloppet. Mina två lagkamrater krokade i varandra och betade asfalt efter drygt fyra mil, varpå jag stannar för att se hur det är med dem och eventuellt dra upp dem till klungan igen. När vi konstaterat att båda cyklarna var skrot rullade jag tillbaka och hämtade bilen. Som jag brukar säga, en tävlingshelg utan en DNF är inte en tävlingshelg.

Erik lastar cyklar i vår cykeloptimerade buss
Erik lastar cyklar i vår cykeloptimerade buss
Jag, ofokuserad och lite skev
Jag, ofokuserad och lite skev

Två dygn senare började jag min resa till världscupen i Ungern, vårens stora mål. Det började bra med övernattning på Hotell Frisk i Uppsala men en extra avgift för cykelväskorna som vi skulle fått med oss gratis på Arlanda tog snabbt ner mig på jorden igen. Väl på plats i Vargesztes, en timme utanför Budapest, måste jag erkänna att förutsättningarna var på topp. Grymt boende, god mat och massa tid för att bara ta det lugnt bäddade för ett bra resultat på den inledande masstarten. Jag fick förvisso stå längst bak i starten och kom iväg typ sist, men plockade bra med placeringar i början så att jag vid förstakontrollen var ungefär mitt i fältet. Ut på den första gafflade slingan blev jag dock till min förvåning helt ensam, och fick köra så under stora delar av loppet. Den avslutande, raka delen av banan saknade tyvärr helt orienteringsmässigt värde och jag hade inte så stor chans att hålla undan för en klunga som kom jagande bakifrån. Slutade 39:a, ganska långt efter, men med världscuppoäng inom räckhåll och mitt egentligen bästa lopp någonsin i den här konkurrensen, även om det inte kändes så.

Glamour(l)ös målgång
Glamour(l)ös målgång

Jag var riktigt revanschsugen till medeldistansen dagen efter, men vaknade upp med halsontet från helvetet, helt utan anledning. Fick alltså inte ens en chans att DNFa, men ändå skönt på nåt sätt att kunna lägga en DNS till samlingen.

Summa summarum kunde tävlingssäsongen börjat bättre. Nu ska jag träna.

Marcus vet hur man dricker kaffe i motljus
Marcus vet hur man dricker kaffe i motljus

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.